Vår resa med IVF 1 - Starten

Ja, jag har varit lite hemlighetsfull angående detta i några år egentligen.

 Jag har brottats med det länge om vi skulle vara öppna med det helt från början eller om vi skulle vänta tills vi fått någon slags resultat och även om jag inte är så mycket för att håll saker hemliga så blev det ändå rätt för oss att inte gå ut med det överallt medan vi höll på med vår resa. 

Familj, nära vänner och jobbet visste läget, men vi valde att hålla det där.

Ja, fram tills nu. 

Ni vet ju resultatet av resan, men inget om själva färden liksom. 

Därför känns det rätt nu att berätta vad vi pysslat med de senaste tre åren. 

Skejtaren och jag bestämde oss ganska snart efter att vi började träffas att vi ville ha barn, och vi började med att inte försöka så aktivt egentligen utan att bara ta bort allt skydd som fanns med i bilden och se om någonting hände. Man vet ju hur det är, för vissa går det jättefort och för vissa tar det lite längre tid eller så går det inte alls, så varför vänta?

I början så väntade jag mig nog att det helt enkelt skulle ske direkt, vågade inte boka semester för långt fram och ville knappt göra planer för månaden därpå eftersom jag kanske skulle vara preggo och trött och illamående liksom. 

Men ja, det hände inte. 

Vi chillade lite mer, började planera lite mer saker och verkligen tänka att det sker när det sker men jag med ett visst kontrollbehov började störa mig lite att inte kunna göra något åt saken (mer än att försöka såklart) så efter kanske ett halvår eller lite mer än så började jag med fertilitetsstickor för att mäta ut min ägglossning ännu mer. Tidigare hade jag bara använt appen Glow, som förvisso är bra men det visade sig att den hade haft lite felmarginal på när jag hade som bäst chans i min cykel. Så just där blev det lite spännande igen, och framför allt skönt att få lite mer bevis på att jag hade ägglossning varje månad och att den biten verkade fungera. 

Men trots dessa försök så hände ingenting, och efter att ett år hade gått ringde vi till RMC (repromedicinska kliniken i Malmö) för att bli utredda. 

Det var precis innan förrförra sommaren, och då fick vi veta att det inte var något fel på någon av oss (Wohooo!). Ett väldigt skönt besked som fick oss att slappna av lite ytterligare. 

Jag vill poängtera här att vi fortfarande här hade en ganska chill inställning till det hela, vi båda arbetar med barn och umgås med dem varje dag. Så samtidigt som vi väldigt gärna ville ha barn så ska vi inte sticka under stol med att vi verkligen uppskattade att komma hem och vara barnlediga efter arbetstid. 

Dessutom var det ju semestertider och då ville vi hellre fokusera på att ha det bra istället för att oroa sig för sånt som inte kan påverkas. och vid det här laget var det också upp till dem på RMC att höra av sig till oss, det är ju väntetider hit och dit så vi väntade snällt. 

Sen vet jag inte riktigt vad som hände hos dem för när vi väl fick en tid för vad vi trodde skulle vara IVF så sa läkaren att det var en insemination som vi var där för, men att han tyckte det var en dum idé eftersom vi väntat så länge.. så då fick det bli IVF ändå.. Lite snurrigt helt enkelt, men det var lugnt. Detta var precis innan sommaren förra året. Under den här tiden så känner jag inte att vi har haft en alldeles för lång väntan eller nåt för vi har dels haft annat för oss och dels för att vi nog haft en ganska sund inställning till det hela. 

Vi kanske håller där. 

Sen påbörjades en process, med obedövade procedurer, hormonsprutor och äggplockande. 

Väldigt spännande, men vi tar det nästa gång tänker jag.