2017 har varit händelserikt måste jag säga. Mer än halva året gick åt att se kroppen förändras, växa och känna sprattel och sparkar från insidan. Resten av året har ägnats åt att lära känna människan huserade i min kropp.
Ett surrealistiskt år alltså, och det är märkligt att tänka att det är slut.
Ikväll tar vi oss hem till skejtarens bror och hans familj för att fira lite lugnt.
Jag hoppas ni får ett fint slut på året och ta hand om varandra ikväll.
Så hörs vi igen 2018.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar