Min sista månad som föräldraledig

Tänka sig, tiden går lite för fort alltså. 

Att denne herre varit utanför min kropp i mer än ett halvår, och nu inleder vi min sista månad som föräldraledig. 

I april återvänder jag alltså till jobbet, och Skejtaren tar över på hemmaplan. 

Känslorna är ju blandade, men ändå så känns det väldigt bra. 

I början när Skejtaren förde på tal när vi skulle bytas av så försökte jag oftast byta samtalsämne, jag var absolut inte redo att ens tänka mig att återgå till jobbet. Ångesten bottnade nog mest i rädslan att missa något eftersom allt han gör nu är ju för första gången. Jag tänker på hans första steg, hans första tand, första ordet.. Att missa det vore så fantastiskt jobbigt. 

Men. Efter ett tag började tanken landa i mig och jag kunde börja prata om det. 

Och till slut så sa jag helt enkelt, att jag ville vara hemma mars ut, sen är jag klar. 

Det hjälper nog att jag börjar bli lite mätt på det här med hushållsarbete och att sitta på golvet majoriteten av dagen, och att inte sova hela nätter. Lite så, det finns väl fördelar och nackdelar med allt. Alvar är fördelen, helt klart. Resten är lite mättande. 

Nu börjar alltså min sista månad som föräldraledig. 

Alvar och jag ska försöka göra det till den bästa månaden ever.