Jag vet att jag tjatar ihjäl er om min tandvärk just nu men det börjar nog bli bättre så det kommer avta inom kort (om allt går som det ska alltså). Men innan idag, på väg hem från ett spinning(!)pass kunde jag uppskatta att det bara är tandvärk som drabbat mig.
Jag vill inte förmildra det på något vis, det är en rent jävlig och fruktansvärd smärta och jag önskar att jag aldrig mer får uppleva den, men! Jag har ändå kunnat jobba, jag har kunnat träna, jag har kunnat umgås med nära och kära och röra mig fritt som vanligt.
I vanlig ordning när jag börjat komma igång med träning och ett hälsosamt leverns sker ju något av följande:
1. Ryggen lägger av och jag får stanna hemma liggandes på golvet, förutsatt att jag lyckas ta mig upp ur sängen.
2. En förkylning från helvetet dyker upp, bryter inte riktigt ut utan stannar kvar som täppta bihålor och bara liite jobbig i flera flera veckor.
3. Jag börjar renovera, och prioriterar bort mig själv för att istället bli förlorad i den ljuva beroendeframkallande renoveringsvärlden.
Men inte denna gång. Istället valde kroppen det oväntade fjärde alternativet med tandvärk. Sjukt hanterbart med värktabletter, mjuk mat och lite (hrmmff) gnäll.
Och som ni ser nedan, så har jag faktiskt ätit mat med konsistens idag, helt utan värktabletter!
Det är ju inga morotsstavar precis, men ändå.
Gott och nyttigt. Lax i ugnen med en spenatsallad och lite turkisk yoghurt.
Nä nu ska denna arma kropp få sova.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar