Något som cirkulerat i min hjärna den senaste tiden är var jag befann mig för ett år sedan. I ett förhållande på bristningsgränsen, på väg därifrån men ack så hemskt rädd för vad det faktiskt innebär att vara ensam. Tankarna slog mig hela tiden, klara jag mig själv, är jag självständig nog..? Jag har nog alltid varit rädd för att vara ensam. Men jag upptäckte att det bästa sättet att förstå vad jag klarar av är att utsätta mig för den värsta rädslan.
Just do it liksom.
Så jag lämnade hemmet, lämnade tryggheten för det osäkra, men framför allt så följde jag den inre rösten som sade mig att 'du klarar det' 'du är värd mer'.
och när jag väl flyttat, och väl började få distans till hela situationen såg jag att jag egentligen var mer kapabel att hantera situationen än jag först trott. Bara sådana saker som att välja försäkring eller köpa brandsläckare (jag har två stycken faktiskt, gillar inte tanken på brand.. alls) blev ju plötligt prio ett. Allt handlar om min egen trygghet, och jag klarar av och är värd det bästa.
Det är du det med!
Så min tanke med detta är, om du känner dig osäker på din situation, om du tror att du inte klara dig själv.. skrota tankarna. Du klarar det. Du klarar mer än du tror. Betydligt mer.
Du är fantastisk.
Och du förtjänar det allra bästa.
Inlägget är ett redaktionellt samarbete med polyongroup.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar