Min sorts måltidspedagogik till en kräsen tvååring.

Foodie som jag är tycker jag det är oerhört viktigt att Alvar också växer upp och uppskattar mat, och gärna lite annan mat än fiskpinnar och makaroner och annan typisk "barnvänlig" mat. Jag vill att han ska uppskatta skaldjur, starka smaker, känslan av att äta med händerna och doppa bröd i röror och soppa. och han har alltid varit väldigt bra på att äta allt, fram tills nu när han blivit rätt mycket mer kräsen. (i alla fall hemma, på föris äter han tydligen jättebra fortfarande vilket är super). 

Så det jag gör nu, är att jag tar till min utbildning. I vanliga fall är jag rätt noga med att sänka prestationskraven på mig själv när jag är hemma och att tänka att jag där inte är lärare eller pedagog, jag är mamma, och det är två helt olika roller. 

Men just med maten nu så tänker jag såhär. 

Vad är mitt mål? 

Jo, att han ska se mat som något lustfyllt, att våga prova nya saker. 

Hur gör jag det? 

Genom att släppa kraven på honom, och på alla regler som brukar finnas kring en måltidssituation. 

Jag sätter gärna fram många olika alternativ och låter honom hugga in bäst han vill. Här äter han vitlöksbröd, sen åt han mest knaperstekt bacon och sötpotatissmulorna jag gjort för att toppa min soppa med (rotfruktssoppa med potatis, palsternacka, sötpotatis och jordärtskocka bland annat). 

Soppan var han först inte så intresserad av att smaka, men den stod där framför honom, utan minsta krav på att han ens skulle smaka på den. Om han äter sig mätt på resten så är det alltså fine. 

Men efter en stund (kanske när han sett att jag doppar brödet i min soppa) så börjar han doppa allt i soppan. Bacon, sötpotatis och bröd. 

och det blir kladdigt. Japp. 

Dessutom åt han creme fraiche direkt ur burken vid något tillfälle. 

Men, det är lättare att torka bort kladd än att trolla fram matglädje. 

Dessutom vet jag vissa saker som han verkligen tycker om, som just sötpotatis och bacon. Hittills har han dock inte ätit det i riktigt denna konsistensen. Sötpotatisen var lite mindre och knaprigare än annars, samma sak med baconet. Jag tänker att det är smart att variera det han gillar så att han får smaka på olika konsistenser av samma sak och då kanske det leder till att han vågar smaka något annat med en liknande konsistens eftersom han redan upplevt detta en gång innan. Nästa gång kanske det blir mos av potatisen.. 

Så där har ni några tips på hur jag gör med en lite matkräsen tvååring :) 

och med det sagt vill jag också nämna att vi inte gör det så avancerat varje dag. Ibland gör jag också frukost till kvällsmat som vilken annan trött och oinspirerad förälder som helst. Man får göra det man kan helt enkelt haha. 

You do you.

Alla gånger.