Alltså Alvar är ju väldigt pålitlig när det gäller det där med Vabuari. Han körde igång direkt med en magsjuka. Han var hemma hos sin pappa när det startade, så tacksamt nog slapp jag det värsta haha, men under helgen har jag tagit hand om den sjuke men ändå väldigt pigge godbiten. Jag var hemma både fredag och måndag och idag när jag kom till jobbet kändes det som en sådan lättnad!
Innan jag fick barn tyckte jag att idén om att va hemma med ett sjukt barn är rätt trevlig (beroende på sjuka då, och förutsatt att barnet inte mår jättedåligt såklart). Jag såg alltid framför mig att man myser framför filmer och bara chillar hela dagarna. Men nä det är det jag gör när jag är sjuk. Alvar däremot, han är precis som vanligt. Piggelin, jätteglad, ibland jättearg, mycket klättrig, vill alltid ha pepparkakor trots att jag hundra gånger nämnt att de är slut och han vill ju konstant leka och hitta på grejer.
Vilket ju är positivt, förstå mig rätt. Det är skönt att han är som han är och hans personlighet är fab. Men när han är magsjuk så inträffar ju det också att man måste va i någon slags karantän, och det innebär ju att jag inte kan träffa några vuxna människor heller.
Så i slutändan är det inte lika kul det här med vab som man kan få bilden av.
Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med detta.
Kanske att jag är glad att han är frisk. För bådas skull.
Lite bilder från vår karantän:
Lekplatshäng. Helst en lekplats utan andra barn.
Han höll mig sällskap när jag lagade mat.
Han fick springa av sig i parken. Så himla tacksamt att bo så nära den!
och då ville han ju springa upp och ned för en kulle såklart. Så jag fick lite extra motion där.
och jag passade på att träna lite medan han sov middag, mycket för att inte bli knäpp av isoleringen tror jag haha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar