Jag har lärt mig något sen jag fick barn, och det är att aldrig döma andra föräldrar. Innan jag själv visste kunde jag absolut höja ögonbrynen åt en unge som fick utbrott i affären, eller åt en som enligt mig var för stor för att ha napp. Jag hade föreställningen om att jag skulle göra egen hälsosam barnmat när jag hade en bebis, att skärmtid skulle begränsas och att jag som lärare dessutom såklart skulle lära mitt barn både att läsa vid tidig ålder och att kommunicera med teckenspråk.
Sen kom verkligheten med sin käftsmäll, eller kanske var det en stor kram jag fick.
Jo, snarare en kram. En av förståelse och lugn, som att världen sa åt mig att tagga ned en smula.
Häromdagen tänkte jag en del på detta, när jag var mycket trött efter min arbetsdag och efter att Alvar väckt mig mycket tidigare än jag velat. Helt utan dåligt samvete lät jag Alvar ha plattan och barnkanalen på tv när vi kom hem så att jag kunde ta en powernap på soffan.
Sen beställde jag dominos till oss.
Det är ju så nödvändigt att göra så ibland, för att få livet att fungera, för att jag ska fortsätta vara en bra mamma och en vettig och trevlig människa.
Dessutom, jag älskar mitt barn, oerhört mycket. Men. Jag kan inte förneka att jag tycker det är ganska skönt att komma hem en fredag och ha en barnledig vecka framför mig. Då får jag tid att rå om mig själv, så att jag nästa vecka kan fokusera helt på den lille vildingen.
och jag har inte ett uns dåligt samvete. Inte för hur jag känner, inte för hur jag gör.
och jag tycker det är viktigt att andra föräldrar (framför allt mammor tänker jag mig) sänker kraven på sig själva. Supermamman som ofta syns i sociala medier är inte på riktigt, vi vet inte vad som rör sig i hennes psyke, och vi vet inte om det är sanning eller ett spel för galleriet.
You do you helt enkelt. och så måste vi vara snälla mot varandra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar