Den här minimannen alltså. Tänk att han funnits i ett helt år. Det är så galet att tänka sig ett liv utan honom, han är så självklar.
En vild och glad klätterapa.
Som tacksamt sover hela natten, aldrig kan ligga still när han blir bytt på, älskar att leka tittut och som lyser av stolthet när han sträcker upp armarna i luften för att visa hur stor han är.
Den lille människan är ett helt år idag.
Det har varit några nostalgiska dagar, man blir väl så runt årsdagen antar jag. Det är ju bara så omtumlande hur livet vände för ett år sedan.
Alvar.
Vår lille spädgris börjar sluta vara en bebis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar