Ja vi fick ju stanna en natt till, för säkerhets skull vill läkaren att Alvar fick antibiotikan intravenöst i ytterligare ett dygn och det kändes som en god idé även om jag börjat få rätt mycket hemlängtan. Huvudsaken är ju att han mår så bra han kan innan vi blir hemskickade.
Vi fick dock åka hem på permission! Så mellan två doser antibiotika hade jag och Alvar en stund hemma i lägenheten. Jag fick duschat och sovit lite i min egen säng, och minimannen märkte nog knappt någon skillnad för han åt och sov precis som han gör var han än är :)
Han ser lite frasig ut i ansiktet på bilden, men nu är det i alla fall så pass bra att jag känner att jag vågar visa upp honom lite. Huden som varit full med typ sårskorpor börjar bli så mycket bättre och under skorporna finns ny frisk hud som visar sig mer och mer. Framför allt så märks det tydligt att han inte längre har ont i huden.
Det peppigaste av allt var att läkaren just kom in och kollade läget och informerade om att vi skulle kunna få åka hemåt idag! Vi ska först lära oss ge honom antibiotikan själva (dock ej intravenöst..) och när den tekniken sitter kan vi åka hemåt och hålla helg som vanligt.
Det var en sten som föll från mitt hjärta när det beskedet kom. Framför allt tror jag för att det tyder på att vi är på bättringsvägen och att den här lilla sjukdomshistorien kanske kan börja lida mot sitt slut så vi kan återgå till att försöka anpassa oss till vårt nya liv som småbarnsföräldrar.. Fast förvisso känner jag mig mer som en förälder än någonsin efter denna upplevelsen..
Men men, så är läget i alla fall. Vi hänger på sjukhuset i några timmar till, men inatt tänker jag sova i min egen säng, med mitt nästan friska (förhoppningsvis sovande) barn i en vagga bredvid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar