Ja vad behöver man inte som nyförlöst småbarnsförälder om inte lite mer drama i sin tillvaro? Vissa kan ju tycka att det räcker bra med de vanliga hormonerna, baby blues och den omställning det faktisk är att vara i den där babybubblan, men vi lyckades förflytta vår babybubbla till barninfektionskliniken på sjukhuset istället.
Jag vill inleda med att säga att Alvar är på bättringsvägen, så har vi det sagt. Det behöver inte vara någon cliffhanger eller clickbait eller så.
Men vi åkte in på barnakuten igår i alla fall eftersom huden i hans ansikte var så väldigt irriterad, och hans ögon så kletiga att han inte kunde öppna dem. Vi hade försökt badda rent med vatten men hans hud var så känslig att vi kände att vi bara gjorde honom illa..
Så efter att vi väntat i ca fyra och en halv timme (!) fick vi äntligen jättefin hjälp och fick veta att vi blir inskrivna och att Alvar ska få antibiotika.
Det svåraste jag varit med om som mamma (alltså under de senaste två veckorna..) är när de skulle sätta en infart till antibiotikan, alltså försöka sticka honom. Det hade gått bra om de hittade rätt, men Minimannen är just modell mini och det är ju inte lätt att hitta och pricka rätt tydligen. Så de lyckades på sjunde försöket sticka honom i en ven på hans huvud.. Vid försök 2-6 stod jag utanför salen och hade ångest över hela situationen.
Fasen vad svår den där maktlösheten är..
Läkaren konstaterade stafylokocker som har infekterat huden, alltså som svinkoppor om jag förstått det rätt, så vi får stanna på barninfektionskliniken tills vi ser förbättringar av antibiotikan.
Idag är det bättre, och stämningen lite mer lättsam än den var efter allt stickande igår.
Alvar har sovit nästan hela dagen, klart medtagen av situationen och förmodligen av antibiotikan också men ansiktet och ögonen klarnar sakta men säkert upp.
Vi har helt enkelt hängt här hela dagen och tagit hand om varandra. Skejtaren tog ledigt från jobbet och servade mig med thaimat och godis och det var väldigt skönt med sällskapet då det lätt kan bli lite långtråkigt att bara sitta inne på ett rum, även om det är stort och fint (eftersom det är en infektionsklinik så är alla rummen isolerade och jag får snällt stanna på rummet...).
Men ja, såhär har vårt dygn varit. Snart ska jag hälsa på nattpersonalen (all personal här är guld värda, supertrevliga!) och hoppas på att Minimannen sover liiite mer än vad han gjorde förra natten (då jag fick ca tre timmar). Så håller vi tummarna på att det imorgon blir hemgång lagom till helgen, för jag är sjukt peppad på att få sova i min egen säng igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar