Det där med att ge minimannen ersättning är en riktigt trevlig grej, för på grund av det kan jag lämna över honom till Skejtaren och gå ut och äta pasta och dricka vin med Malin.
Om det kändes märkligt? Ja, väldigt märkligt.
Det kändes ju som att jag hade glömt något, en ryggsäck eller min plånbok eller något annat viktigt liksom. Sen slår det mig att det dessutom är märkligt att det alls känns märkligt..
Jag har varit ute och ätit väldigt ofta, men helt plötsligt har jag en liten människa som har blivit en del av mig vars frånvaro är väldigt påtaglig.
Men det var ju väldigt skönt måste jag säga. Att komma ut och bara vara Iris i en stund, inte mamma, inte mjölkko.. bara jag själv. Iris som gärna spenderar en onsdag på Epicuré med sin bästa vän, äter kolhydrater och njuter av gott rödvin.
Det lite roliga är att vi gjorde precis samma sak när Malin hade fått sitt första barn, då satt hon och jag på en restaurang i Trelleborg och hon hade samma märkliga känsla.
Det var runt elva år sen det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar