Nestingpaniken

Idag går vi in i vecka 34... alltså kan Bebis egentligen välja att titta ut när som helst.. jag har pratat med föräldrar vars barn kommit typ nu, och det slog mig igår kväll att jäklar.. det kan alltså hända när som helst. 

och vad har vi förberett för ungen egentligen? 

Typ ingenting.. 

Vad hände med den här lusten att boa och sånt som jag har hört så mycket om? Jag har inte haft någon nestinghysteri, jag har mest velat vila, kolla på serier och äta.. 

Ibland känns det som att jag (eller vi båda faktiskt) har en lite väl chill inställning till livet, och det kan ju verkligen bli helt fel av det också även om vi mår bra av det. Men min tankebana igår (och den fortsätter idag) är ju att vi inte har bäddat vagnen, alla bebiskläder ligger i blandade storlekar i en ikeakasse, ingen säng eller vagga är bäddad, vi har inget skötbord, ingen badbalja, ingen väska packad till BB, rummet som bebis ska ha är inte ens nästan urstädat och det är fullt med mina kläder som jag inte vet var jag ska få plats med. 

Jag vet att det är onödigt att Bebis har ett eget rum i början, och jag förstår att allt sånt här kan lösa sig så småningom även om Bebis skulle välja att dyka upp redan nu, men jag vill ju gärna ha något förberett. Kanske i alla fall ha vagnen bäddad och en färdig plats för ungen att sova på kan ju vara en bra start.. sen kan resten byggas upp efter hand.. 

Men vi får nog ta tag i det här nu känner jag.