I mitt jobb är jag ute mycket, speciellt när vädret slår om till vår på riktigt så blir jag, kollegor och barn som kossor som släpps ut på grönbete efter en lång vinter. Jag känner mig väldigt privilegierad på det viset då jag slipper sitta på ett kontor och titta på solen genom ett fönster.
Men solen tar verkligen ut sin rätt. Igår var jag ute i stort sett hela dagen, och när jag väl satte mig i bilen för att komma hem var det bara som att kroppen smälte fast i bilsätet.
 |
| Se så fastsmält och peppad jag är! |
Vi stack först och hämtade upp lite blocketfyndade flyttkartonger på vägen, sedan stannade vi på systemet (kändes som en rosédag helt enkelt) och thaistället då vi var rörande överens om att inte laga mat idag.
Så tänkte jag faktiskt att efter en stund av vila i soffan skulle jag vara peppad att börja packa lite kläder, eftersom vi faktiskt ska flytta om lite mer än en månad.
Och ja, peppen kom, men inte orken. Inte ett endaste dugg faktiskt. Precis som jag smälte ned i bilsätet smälte jag ned i soffan och reste mig inte om det inte var en nödsituation. Jag ville verkligen, men kroppen bara låg där likt en zombie.
Så jag bäddade ned mig istället. Orkade inte ens duscha. Och somnade en sån där tung sömn direkt.
Solen tar verkligen på krafterna. Kanske speciellt nu i början av säsongen när man inte är riktigt van vid den.
Men men. Ikväll blir det nog inte heller något packat eftersom jag och Malin drar på restauranginvigning. Men det känns mer lämpligt en fredag trots allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar