När dagen vänder på grund av svett

Den där känslan är så härlig, när hela humöret vänder från sotigaste svart till svävande glad, allt under loppet av en halvtimme. 

Det var precis vad som hände mig idag, jag var som ett åskmoln inombords på eftermiddagen, dagen hade helt enkelt byggt upp till det, grej efter grej som av någon anledning alltid ska ske samma dag (att jag varit uppe jättetidigt hjälpte nog inte humöret). Men ni förstår, riktigt sådär rytande bubblande irriterad så jag bara ville skrika och kasta saker så de gick sönder och säga ord som jag inte brukar så ofta. 

(märkligt när jag beskriver känslan så förstår jag att det låter så mycket värre än vad någon nog upplever, det hela ryter mest inombords, bara små snäsigheter når ut då jag ju egentligen är rätt trevlig..)

Men vad ska man göra då kan man undra, när denna känsla infinner sig. Jag visste precis. 

Jag måste gå och träna. 

Så det gjorde jag. Så fort jag satte min fot inne på gymmet var allt som bortblåst, jag kämpade och svettades och kände mig ganska stark faktiskt. Det visade sig också att den personliga tränaren som höll i cirkelpasset var en gammal skolkamrat ifrån högstadietiden i Trelleborg som jag spelat i teatergrupp med för en herrans massa år sedan. Vi började prata lite och vips hade jag bokat in en konsultation med henne där vi ska snacka om min fysik (dvs mest min rygg) och vad jag vill uppnå med min träning och hur jag då kommer dit.

Jag lämnade gymmet nöjd som en häst (därav bilden, lite långsökt koppling men äh).
Och känslan har inte lämnat mig än.
Det är verkligen den bästa medicinen, att svettas.