Det är lite störigt det här med att jag helt och hållet glömmer bort kameran när jag har mycket att göra. I lördags var inget undantag, efter att ha handlat, lämnat av allt hos Sanna, åkt hem och packat goodiebags och innan jag var tillbaka hos Sanna för att förbereda maten hade klockan redan hunnit bli fyra.. två timmar senare skulle gästerna komma. Och ni som har lagat kalkon innan förstår att detta inte är en klockren ekvation. Kalkonen tar ju minst två timmar.. och den behövde stuffing också som inte ens var förberedd..
Det löste sig på något magiskt vis. Sanna och jag sprang runt som yra höns med bubbel i hand och lagade mat, diskade, sminkade oss, fixa håret och duka bordet samtidigt.
Det blev bra till slut. Svart duk, svarta blockljus, höstliga toner och en pumpa i mitten satte känslan för kvällen. Kalkonen lyckades hur bra som helst trots att den tog lite tid, och jag kunde stolt känna att det var tredje gången gillt. Denna gången förstod jag var termometern skulle stickas, och kalkonen var helt färdig och inte alls rosa när den kom ut från ugnen! :)
Så var det dans, flams och pecannötspaj med glass (och Oh my lord vad den var god!) och varken jag eller skejtaren fastnade på ett enda foto (om man inte räknar filmen på mig och Magnus när vi dansar fuldans, men den räknar vi inte!)
Detta är verkligen en tradition som kommer behållas.
God mat, gott sällskap och en påminnelse om att vara tacksam för det vi har.
Det kan gott vara en återkommande händelse varje november.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar