Är det Eris? Eller Elin? Yres? va!?

Genom åren har jag undrat en sak. Är det så jäkla svårt att höra mitt namn egentligen? Nu när vi springer på lägenhetsvisningar titt som tätt och ska lämna namn och nummer till mäklare överallt blir jag väldigt påmind om hur irriterande detta är. Samma sak sker när jag pratar med någon i telefon som vill veta mitt namn, alltså typ var gång jag ska beställa sushi.. Såhär brukar det gå:

Personer: Hur var namnet?

Jag: Iris.

Personer: Förlåt, Eris? (är det ett vanligt namn ens?)

Jag: Nej Iris, med I. 

Personer: Jaha Elin!

Jag: (Suck) Nej inte Elin, Iris. I-R-I-S.

Personer: Jaså Iles! 

Jag: Nej, IRIS. Som grejen i ögat ni vet! IRIS! (Gaaaaaah!)

Personer: Jaha IRIS! JAAA Såklart!

Jag:...

En av de många klänningarna från den senaste tiden, denna från Sheinside. Halsbandet från Lollopard. 

 I söndags fick jag säga mitt namn typ fjorton gånger, när jag sa tydligt att det inte är ett E, utan ett I, då skriver snubben ett Y... och när han äntligen förstod att det var Iris, sa jag 'aaa' som i ett bekräftande  svar, och då tolkade han det som att jag heter Iris A. 

Då rättade jag honom inte ens. orka bokstavera heeela mitt efternamn till denne människa liksom. 

Jag förstår att det är svårt med mitt efternamn, men Iris? Är det verkligen så svårt? 

Eller så snackar jag så grov (eller ogrov?) skånska att gemene man här nere inte hör mig mitt i allt med rullebör och spiddekaga.. (skojar, säger inte så). 

Vad gäller efternamnet (Valgeirsdottir) tror alla i nio fall av tio att det stavas med W. Det är inte lika irriterande, för där kan jag förstå att namnet är lite svårt.. 

Men just när det upprepas varje helg börjar det rycka lite i irritationsnerven, faktiskt. 

Känner ni igen känslan? 

Men ja. Det var dagens gnällinlägg. 

Ett lite lättare och gladare ämne är att jag idag ska spela in lite radio (då kanske ni kan få höra hur grötig skånska jag har haha!). Men mer om det sen. (Men om ni dööör av nyfikenhet om vad det hela gäller kan ni kika HÄR så listar ni nog ut det!)