Ibland har jag vissa dagar när jag stänger av min hjärna lite, eller i alla fall blockerar en del av det viktiga som den vill säga mig. Jag liksom bara låter bli att göra saker som jag borde göra och skjuter upp det till en annan dag. Förvisso ganska skönt i ett litet tag, men det följs alltid av en smula ångest och sen väldig målmedvetenhet att till slut ta tag i allt på en gång.
Som i helgen, jag har inte gjort någonting alls i stort sett.
Jag har inte bloggat, inte pluggat som jag behövde, inte tränat, inte hängt upp tvätten, inte gått ut, inte städat och inte förberett Alvars dop.
Jag har bara gjort det mest nödvändiga liksom, tagit hand om barnet, ätit, duschat, kollat på tv och youtube.
Men idag är det ändring på det. Igår kom lite söndagsångest över att jag vet att jag har mycket som behövs göras och idag måste jag helt enkelt göra det så att ångesten försvinner och ersätts med en mycket härligare känsla. Dock fick jag en ganska sen start i dag då Alvar var lite svår i natt och vi sovit till elva (eller han sover fortfarande, tacksamt nog) men idag är i alla fall en bra dag att börja ta tag i livet.
Det börjar med en stor kopp kaffe.
Sen kör vi igång.
Stänger ni också av sådär ibland?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar