Till en början är det ganska otacksamt att ta hand om ett spädbarn, faktiskt. Missförstå mig rätt, han har ju varit söt från dag ett, men man ger allt av sig själv (min kropp i nio månader, min smärta på förlossningen, min sömn sen han föddes och min kropp igen i form av bröstmjölk..) till någon som inte riktigt ger så mycket tillbaks.
Tills plötsligt en dag, när det bara ändras som i en handvändning.
När han började se mig.
Hur många nya känslor ska man egentligen få uppleva som förälder? För detta är ju magiskt. Att han plötsligt ser mig, tittar mig in i ögonen och ler. Skrattar lite som Sheldon i the big bang theory åt mig när jag antingen visslar eller gör pussljud mot honom.
Älskade unge alltså.
Det är så jäkla härligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar