Alvar och jag startade vår dag med att ta en promenad på ca 45 minuter hem till min höggravida kollega Carro. Vi hade det väldigt trevligt där. Alvar hängde i en BabyBjörn, sov en stund och åt som en häst och jag drack säkert fyra koppar kaffe medan vi fikade och pratade om det mesta som går att prata om.
Det är väldigt spännande att se vad det är för en person som kommer förgylla den familjen snart.
En ny kompis till Alvar helt klart i alla fall!
Efter det besöket passade jag på att promenera bort till mitt gamla jobb, och jag var lite nervös innan då jag hade en viss känsla av "tänk om barnen inte minns mig". Men den känslan var helt fel, och när jag tänker efter är det ju kanske lite självklart att de faktiskt minns vem jag är. Här har vi barn som jag skolat in som ettåringar och umgåtts med varje dag i flera timmar i några år. Skrattat, bråkat, tröstat och stöttat dag ut och dag in. Det är ganska intensiva relationer man skapar på det viset, och det värmde rätt gott i hjärtat att bli bemött av massor av kramar och frågor om både mig och Alvar.
Och självklart väldigt kul att träffa gamla kollegor och att få visa upp Alvar som den stolta nyblivna föräldern jag är :)
Sen promenerade jag hem.
och allt det här promenerande kändes idag måste jag säga.
Det är nog ingen bra idé egentligen för mig, i alla fall inte ännu, att gå nästan 17 000 steg per dag.
Så nu sitter jag här och vilar min stackars kropp en stund till innan jag ska ta och börja måla den där väggen.
imorgon tar vi nog en lite mer stillsam dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar