Fem sätt att lära barn om gränser
Läs inlägg
En tanke i #Metoo tider; Det ska börjas i tid!
Jag har i min roll som förskollärare snöat in mig ganska mycket på genusfrågor, och har några enkla tips till er om hur ni kan lära små barn om gränssättning och sitt eget värde redan från väldigt tidig ålder.
Det är enkla små förhållningssätt egentligen att bara alltid ha i åtanke när ni umgås med små barn, som kan ge dem väldigt bra verktyg när de blir större.
 |
| Slänger in en bild på en unge jag ska uppfostra till en hederlig medmänniska. och hans kaninkompis. |
1. Lär dem vad deras NEJ betyder.
Tänk dig att du kittlas, brottas och busar med ett barn som skrattar så hen kiknar. Fantastiskt rolig situation, men om barnet någon gång i denna situation säger nej (och även om barnet skrattar och du vet att hen egentligen vill att du fortsätter) så sluta direkt. Förklara gärna varför du slutade och innan du återgår till kittlandet så fråga barnet om hen vill att du fortsätter. Då visar du tydligt att deras NEJ väger tungt, och visar samtidigt exempel på hur samtycke fungerar.
2. Tvinga inte fram kramar.
Jag älskar att kramas och gosa med barn, det gör nog de flesta. Men, ibland vill de inte kramas och då ska de inte behöva det heller. Inte heller ska något barn tvingas krama mor/far-föräldrar eller andra släktingar som förväntar sig det, och förklara gärna för släktingarna att du inte tvingar ditt barn att kramas mot sin vilja.
3. Skratta inte bort det som gulligt.
En situation jag ofta sett är när ett litet barn vill krama ett annat litet barn, men det andra barnet inte vill. I det fallet händer det ofta att en vuxen säger något i stil med "Det är ingen fara hen vill ju bara kramas!". och så skrattas det bort för att ungarna är ju så söta.
Gör inte det. Förklara istället för det kramande barnet att de andra barnet inte vill, erbjud en kram från dig själv istället.
Beröm även det andra barnet som markerat tydligt att hen inte vill, och i samma veva kan man försöka lära barnen att man måste fråga först om någon vill ha en kram (eller invänta en tydlig signal, typ armarna utsträckta och leende).
4. Berätta om dina gränser
Nu är jag kvinna och jobbar med många ettåringar, vilket innebär att jag ofta bär barn som sticker ned handen i min urringning och börjar rota efter bröst haha, och det är ju inte konstigt alls. Då brukar jag helt enkelt vänligt ta bort handen och säga "Nej, de är mina", för att markera just det.
5. Tänk igenom komplimangen
Jag har som regel på jobbet att jag inte ger barn komplimanger utifrån deras utseende, och ibland är det faktiskt jättesvårt för de är ju söta som fasen. Men, små barn kan inte göra skillnad på sak och person på samma vis som vuxna kan och de kan utifrån vuxnas komplimanger dra slutsatsen att de endast duger om de ser ut på ett visst sätt. Den viktigaste komplimangen vi kan ge ett barn är helt utan prestationskrav, till exempel: jag tycker om dig, du är toppen, du gör mig glad.
Självklart menar jag inte att alla ska sluta ge barn komplimanger utifrån utseende, men tänk på att variera det lite och uppmärksamma andra kvalitéer också.
Jag brukar försöka undvika att använda ordet duktig också då ordet främst handlar om att leva upp till någon annans förväntningar och för mig innehåller det mycket prestationskrav...
jag hade kunnat fortsätta rätt länge på detta ämne haha, men vi håller där.
Vad tycker ni? Har ni fler sätt som ni tillämpar med era barn?
