För ungefär precis ett år sedan skrev jag ett blogginlägg med exakt samma bilder som detta inlägg. I texten skrev jag om drömmen om nästnästa boende.
"Jag ligger alltid steget före. Så är det bara, i min hjärna har jag redan flyttat ifrån denna lägenhet, flyttat in hos skejtaren, flyttat därifrån och in i drömlyan och börjat inreda den. Och då ska den se ut ungefär såhär."
Så lät det alltså den 18 september 2014. Nu, ett år senare, är vi ju på plats i det nästnästa boendet. Det är helt sjukt.
Dessutom kan man sätta det i ett större perspektiv om man tänker på att jag för tre år sedan, också runt denna tiden, flyttade in till mitt dåvarande hus. Så sedan för tre år sedan har jag flyttat hela fem gånger. Alltså mer än en gång per år..
Från lägenhet till hus, från hus till Malin, från Malin till första riktigt egna lägenheten, från egen lägenhet till skejtaretta och från skejtaretta till nuvarande drömboende.
Och det är ju verkligen ett drömboende i den bemärkningen att vi inte tänker flytta igen på länge länge. Jag har inget behov av att ta mig härifrån och jag vet med mig att skejtaren håller med.
För mig är det viktigaste att titta tillbaka lite då och då och se hur pass stark jag varit, och hur pass bra jag faktiskt klarat mig på egen hand. Jag var länge jätterädd för att ta klivet och lämna mitt gamla liv, rädd för ensamheten och att inte klara mig utan någon som hela tiden stöttade.
Men det blev ju aldrig så, för även om jag lämnade någon som jag var rädd att vara utan så fanns det ju hur många människor till runt omkring mig som var mer än villiga att hjälpa, stötta och lyfta.
Och känslan av att man faktiskt klarar sig själv, som en indipendent woman liksom, den känslan är så sjukt upplyftande, så väldigt peppande och ger så mycket styrka att det inte är klokt.
Det går liksom inte att trampa på, eller köra över mig längre. Efter dessa år av att klara en väldigt påfrestande situation galant är jag en ny människa helt enkelt.
Det är så väldigt nyttigt att titta tillbaka och tänka på detta. Och att sprida till andra att det där klivet ni inte vågar ta; det är inte så farligt som det kan verka. Det är läskigt på grund av att det behövs göras, och jag tror att många kvinnor underskattar sin egen styrka systematisk.
Gör aldrig det.
Just saying.
Så nu kan jag passa på att inspireras ännu mer, för nu när jag ser dessa bilder igen känner jag att det absolut hemskt gärna får se ut så hemma hos oss, eller i alla fall nästan.
Jag älskar verkligen den lugna färgskalan, och alla naturmaterial.
och nu när vi är på plats är det bara att köra igång ju.
 |
| Sjukt inspirerande bilder härifrån |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar