Det jag inte ville skulle ske har nog skett, det var helt oundvikligt.. Jag har små projekt på gång lite överallt i lägenheten.. Det är ju min grej, och varför avvika från ett nästan vinnande koncept liksom. Ett av dessa projekt är en tavelvägg, som sakta men säkert kommer på plats. Processen tar lite tid, det känns så permanent att slå spik i väggen.. och bilderna måste väljas med omsorg. Jag vill ha kärlek runt omkring mig och det är det jag vill tapetsera ena väggen med, ända upp i taket.
Då hjälper det att ha en fotoskrivare, men något jag ganska nyligen kopplade in var en scanner som min far köpt åt mig på loppis för en billig peng och den öppnade helt nya dörrar. Den första bilden som fick ta plats på väggen föreställer just mig och min far, en julafton när jag inte är mer än ett år eller två och jag äter en bit godis när han håller mig i sin famn och ser på mig som en far ser på sin minsting.
Det är kärlek.
Så har jag några som väntar på att komma upp. Den på mig och Malin, min följeslagare och bästa vän sedan artonhundratalet (eller nåt), spontant fotat av en fotograf som ville leka med en lånad blixt på en förfest.
Och den på mig och brorsdottern Agnes, som ser rakt in i kameran medan jag snusar henne i nacken.
Det är verkligen kärlek.
älskar fotografier i ett hem. det gör själva hemmet mer personligt!
SvaraRadera