Nej tack! Jag vill inte se!!

Ibland kan jag störa mig lite på folk. och om någon känner sig träffad i detta sammanhang så är det ju beklagligt, men ibland går vissa människor bara över vissa gränser. Det finns liksom viktiga sociala regler här i världen som finns just för att samhället ska fungera, och är man en av dem som bryter reglerna så måste jag tyvärr meddela att ja, även om jag kanske gillar dig så irriterar du mig. 

Jättemycket. 

Jag pratar om hur svårt det ska vara att förstå vett och etikett på Facebook. 

Seriöst. 

För det första vill jag inte se bilder på varken det ena eller det andra som ditt barn har gjort i pottan. Jag vill inte ens se en statusuppdatering om det. Varför inte? Jo för att det handlar om avföring, och även om du tycker din unges bajs är jättegulligt så är det ganska förmätet att anta att alla dina andra trehundraförtiosju vänner och bekanta också delar denna syn. 

Mitt heta tips här är att om någon tvunget måste informeras om detta så vore det kanske lämpligt att skicka ett sms till berörd part. Ett sms som inte innehåller en bild, för seriöst, vem vill ha en bild på ditt barns avföring på näthinnan? 

För det andra, vad är grejen med kryptiska texter som ska vara lite halvdjupa som bara lätt beskriver något som personen absolut egentligen inte vill prata om för det är alldeles för privat, eller för att de kan riskera hänga ut någon annan. Det som skrivs på statusen kan alla vänner se, och om man inte vill att alla ska se och förstå, då behöver man inte skriva där. Dessutom behöver dessa personer komma ned på jorden lite; alla vettiga personer förstår att den kryptiska texten är ett sympatifiske. Ett lätt sätt att få kommentarer som "Åh vad har hänt??!!, mår du bra??? <3<3<3 Tänker på dig" blablabla och allmänt ramaskri. 

Mitt heta tips här är att när någonting händer och du vill prata med någon (vilket du obviously vill fast du säger det motsatta), fiska inte sympati med kryptiska texter, skicka ett pm till dem du faktiskt vill prata med istället. 

(och inte för att verka helt iskall så kan man skicka ett pm till mig också, jag pratar gärna, men jag skickar inte en endaste snuttegullig sympatikommentar på en kryptisk statusuppdatering, det händer bara inte). 

För det tredje så vill jag inte se din brutna tånagel, din skadade fotled eller någon slags öppet sår överhuvud taget. Jag tror gränsen går vid blåmärken. Ibland kan det vara rätt kul att se hur stora blåmärken det blir när någon ramlar (de blir ju bara större ju äldre vi blir!), men så fort det blir någon slags sår av det, lägg inte upp det! Faktum är att jag ibland blivit så äcklad att jag övervägt anmäla bekanta till Facebook, av ren och skär irritation över det faktum att man bara inte gör så. 

Det är inte snällt att placera den bilden på mitt flöde, och därmed min näthinna. 

För det fjärde så måste jag säga att en relation eller dess parter inte hamnar i särskilt bra dager när hela relationen är öppen på FB. Alltså att bråken sker i statusar och kommentarsfält, relationsstatus konstant ändras från förhållande till singel till att det är komplicerat (no shit..) för att en dag senare visa kollage med hjärtan och pussbilder och allt snuttigulligt. 

Det känns inte seriöst. 

Mitt heta tips: Lägg av. 

Dessutom kan jag bli lite småkräkig av förhållanden som tar det snäppet för långt åt det andra hållet också.. Missförstå mig rätt, jag gillar bilder på mina vänner, att se vad de hittar på och att de är lyckliga. Det gläder mig, absolut. Men när hela relationens guld och gröna skogar, utflykter, ikeabesök, dejter, vardag, kvällsmat och fredagsmys konstant finns i mitt flöde tillsammans med hundratals hjärtan och kärleksförklaringar i kommentarsfält och på väggar så får det mig att undra vem relationen är till för. 

Mitt heta tips är att ställa sig några viktiga frågor: Blir relationen starkare när andra vet om/tror att den är jättestark? Mår man bättre när andra vet/tror att man mår jättebra? 

Allting med måtta liksom, kärlek är bra men i lite lagom mängder, inte bananas. 

För det femte och sista så är det en grej som säger sig självt (kan jag tycka). Skicka inte miljoner spelförfrågningar till folk. Jag dömer inte dig för att du spelar, jag spelar själv lite då och då, men det är viktigare för mig att inte störa mina FB vänner än att tjäna någon extra diamant i Angry Birds. 

Vad tycker ni? Har jag missat något?