Några svamliga tankar om ansvar

Jag tänker ibland på det här med ansvar, hur folk tar ansvar för saker eller rättare sagt hur många vägrar inse sin egen roll i sitt eget liv. Vi har väl alla dessa människor i vår närhet som på något vis anser att deras liv bara är något som sker och de enda som har möjlighet att påverka verkar vara alla andra. Det är kanske en försvarsmekanism antar jag; tar man inget ansvar kan man aldrig ha fel. 

Som den där kassören på kommunal, som efter ett tag erkänner att han inte betalat för sin semester, men att det var en miss. Han har alltså missat att betala för sin semester.. vem missar en sådan räkning? Sitter man dessutom på en viktig post inom ett stort fackförbund så bör man vara klok nog att veta när räkningarna ska betalas.. Men om man spelar dum så behöver man ju inte hållas ansvarig, eller? (nu hoppade han ju förvisso av, men med en fallskärm på två miljoner känns inte det som något straff direkt..). 

Kofta från ellos, bälte från H&M, gammalt halsband från Tiger, Himla massa mellandagsrea här alltså :D

Men ansvar är en sådan viktig sak för mig. Jag hade aldrig kunnat leva med inbillningen att annan tar besluten i mitt liv. Oavsett om det går bra eller dåligt så är det på grund av de val jag själv gjort. Jag kanske svamlar lite, men jag hade velat leva i en värld där folk tar av sig sina offerkoftor och tar tag i sitt liv.
Vill du uppnå något så gör det. Det kan skita sig, du kan famla och snubbla femtioelva gånger.
Men det känns så mycket bättre att ramla om man snubblar på sina egna beslut.