Det känns som hela Sverige varit lite dystert sedan i söndags, i alla fall för majoriteten av befolkningen. Hela flöden på Facebook och twitter fylls med besvikna röster om dessa 13% som röstade för att ge främlingsfientligheten en chans i vårt vackra land. och många säger att vi inte kan ignorera dessa 13% nu, eftersom de är så många som tydligen har dessa åsikter.
Men faktiskt, om man vänder på det så är det 87% av landet som vill ha ett annat styre än SD, 87% av landet vill hellre ha en ärlig politik som inte kränker någon, vare sig det är åt höger eller vänster. Och precis som ett rött styre brukar ignorera det blåa blockets åsikter, och som ett blått styre brukar ignorera de rödas så kan ju alla ignorera Jimmy Åkesson med ganska stor lätthet, med tanke på att han bara fick tretton procent.
Huvudsaken nu är att politikerna som får makten (och egentligen de andra också) hittar dessa 13% av väljare, och samtalar med dem kring deras val. Varför denna frustration? Varför SD? Varför emot ett öppet Sverige, rättigheter för HBTQ samhället och egenbestämmande för familjerna själva. Varför emot genusarbete och modersmålsstöd i förskolan som enligt forskning faktiskt gynnar barn längre fram?
Anyway. Det jag känner nu är att vi skakar av oss detta.
Fokuserar på de 87%. Fokusera på att allt brukar lösa sig till slut, och med en så stor skara öppensinnade och kärleksfulla människor i Sverige kommer det inte gå fel i detta landet, vi kommer inte tillåta det helt enkelt.
Shake it off med feministen Taylor Swift kändes som ett passande låtval till denna känsla.
Haters gonna hate
so shake it off.
Det är ju jättfint på alla sätt och vis. Men är du säker på att du vill bo så? Det är liksom inte du, om man säger så.
SvaraRaderaDu är mer jordnära och levande, tycker jag. Du är jätteduktig på inredning och att få det trivsamt och mysigt. Detta är mer utställning och ve och fasa! tänk om där blir en liten smula!! oj oj, det går inte. Men jag håller med dig, på bild är det jättefint. Kram
Det lär ju bli spännande att se om inget annat. Känns som att jag alltid strävar efter något specifikt, som till exempel detta ljusa skandinaviska, men det är sällan jag hamnar där i slutändan. Jag kan ju inte leva i en konstutställning, jag är för stökig för det :) mitt inredningshumör brukar ha lite pms så det går åt alla håll. Så eventuellt strävar jag efter detta ljusa vackra skandinaviska. Vart jag hamnar kan ingen veta :) tack för inlägget! Roligt att höra hur någon annan ser på min slags inredning, vet ju inte ens själv hur den ska definieras :)
RaderaKram /iris