Det har varit ett par ganska intensiva dagar faktiskt. Mycket jobb, kvällsmöten och idag en hel dag av inspiration och teambildning om de olika rum man befinner sig i som människa. Ett perfekt avslut på veckan om ni frågar mig.. Ibland när man möts av dessa teorier som ska få arbetslag sammansvetsade så kan man inte annat än att applicera samma princip på sitt privatliv, vilket är så ögonöppnande att det inte är klokt.
Man kan, eller rättare sagt så har jag levt i självcensurens rum i flera år. Levt i en relation som inte fungerat, när tankar dykt upp som indikerar att jag inte är lycklig har jag själv tryckt undan dem och tänkt att det är för sent för mig att ändra mig.. nu är det ju såhär det ska vara.. jag har ju investerat så mycket tid, engagemang och hela min själ för att detta förhållandet ska fungera så nu är det vi två, punkt. Jag kan ju inte lämna nu när jag har en så fin relation till hans familj, jag får stanna kvar och stå ut, det är inte värt det, punkt. Jag har ju hela min framtid planerad, med hus och barn och trädgård och vänner som kommer på fester som vi anordnar när vi alla ser lyckliga ut, jag vill inte avvika från min plan, punkt.
Sen nådde jag en punkt.
I slutändan så går det inte att kompromissa med sitt eget välbefinnande, PUNKT. Och det krävs väldigt mycket för att komma till den punkten, till denna insikt. Insikten om att det är ju självklart inte för sent för mig att skaffa en annan plan, det faktum att jag spenderat så mycket tid i en relation där jag inte var lycklig är något jag måste lära mig att se tillbaka på med glädje, över allt jag lärt mig och allt jag faktiskt haft väldigt många stunder av glädje, även om relationen inte stämde.
Det är aldrig för sent att börja om och skapa nya planer.
Nu vet jag det.
Nu har jag kommit till en punkt där jag känner mig lycklig.
och idag lärde jag mig att jag har gått vidare till inspirationens rum.
och där tänker jag stanna i ett bra tag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar