Något jag inte ägnat mig åt på väldigt länge är att måla. Jag brukade måla för flera år sedan, innan jag började flytta hit och dit och livet blev lite (mer) kaotiskt. Egentligen hade jag behövt måla igenom hela processen, men det är svårt för mig att prioritera en sådan sak när man är så ostadig. Jag har framför allt känt att jag saknat plats, vilket är en ganska dålig ursäkt.. men det är ändock den jag använt under dessa år.
Men nu fick det vara nog. Det började med att jag fick tag på ett par stora pappersark, som liksom inbjöd till akvarellmålning, något jag aldrig direkt sysslat med... men vad ska man göra när papper börjar prata med en liksom..
Så idag efter jobbet när vi (läs:jag) ändå behövde handla lite kopparfärgad sprayfärg passade jag på att handla akvarellfärg (och så slank det med lite akryl också, mest för att biltema är så förbenat billigt och jag kunde inte låta bli...).
Och det är verkligen en slags terapi att se färgen svepa över pappret. För mig handlar det mycket om att bara acceptera att jag vet hur det ska bli först när jag målar. Även om jag har en klar idé i huvudet är det sällan den som är slutmålet, och det är okej. Det är ju egentligen själva skapandet som är målet. Att ha ett färdigt resultat som man ha på väggen, det är bara en bonus,
och inget jag garanterar, det är det som är tjusningen.
Vi får se hur det blir helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar