Det där med att vara virrpanna

Jag såg lite på ett sånt där städprogram idag, ni vet när två käcka damer går hem till någon med mer smutstvätt än golvyta och ger en massa smarta tips och idéer om att hålla rent och fräscht. Jag gillar dem på grund av de bra städtipsen faktiskt, och att jag blir städsugen direkt efteråt.. och lets face it, det händer inte så värst ofta annars... 

Då kom jag och mannen i mitt liv kom in på en diskussion, om hur när saker blir röriga runt omkring en är det kanske en indikation på att man inte mår bra. Jag brukar tänka att när det är stökigt i hemmet är det stökigt i huvudet.. och i mitt fall stämmer det ofta. 

Jag är stökig i hemmet, men jag är också en virrpanna. Jag kan stöka och stöka tills jag kommer till en punkt och då plötsligt får jag panik och storstäder allt, bara för att börja om från början. Men den där paniken är nog den som håller mig jordad. 

Det är en skön vetskap att ha om sig själv faktiskt. 

När jag ser alla bilder på bloggarna, med perfekta hem som jag egentligen vet är stajlade, att jag må vara stökig, men jag har fötterna på jorden och helt enkelt ett eget sätt att göra saker. Det fungerar inte för mig att göra en enda sak i taget.

Som idag när jag diskade till exempel. Under tiden som jag diskade uppkom inspirationen att nununu ska jag laga kaklet i köket. Även om inte badrummet är helt färdigspexat och stajlat. Jag har lärt mig att om jag låter olika projekt vila en stund, och hittar annat att göra under tiden, kan jag låta bli att stressa fram ett resultat utan låta det växa fram istället. Så medan jag river kakel i köket kommer jag på att jag ska spraya lite fler grejer i badrummet, och när jag håller på med badrummet kanske jag installerar en diskmaskin under tiden, eller bygger drömhuset... vem vet. Det är i alla fall så jag jobbar.

Så badrumsbilder kommer. Och även bilder på hur man kan budgetrenovera ett kök med trasigt och dassigt kakel för minipengar. Förutsatt att jag lyckas alltså.

Jag är en virrpanna och jag står för det.