Skejtaren har för några veckor sedan börjat skrapa färg från vår fasad. Det är bara en del av huset, den gamla delen som är orginaldelen från fyrtiotalet där färgen börjat lossna en del (färgen i sig har bättrats på sen huset byggdes alltså, men det var nog ett tag sedan sist..).
Jag har inte alls varit så peppad på att ta tag i detta projekt, jag har ju haft annat i åtanke, som att måla köket, fixa färdigt matbordet, renovera Alvars ikeakök etc.. men jag fick väl inse att det viktigaste först och vi bör liksom inte komma igång med något av det andra roliga förrän detta nödvändiga var överstökat.
Så jag fick väl hjälpa till att skrapa den där jäkla väggen då.
Det visade sig faktiskt vara ett ganska angenämt projekt.
Det är sällan annars som jag har tid att lyssna på en bok och göra något så meditativt liksom, det är skönt att skrapa bort färgen och se ett ganska omedelbart resultat.
Så igår gjorde jag det helt frivilligt. Lyssnade på en lättsam bok via storytel då jag verkligen vill komma tillbaka till att vara den bokmal jag alltid varit innan, och skrapade loss. Fick en liten paus från mitt älskade barn som är något intensiv just nu (klättrar överallt, vill inte bli lämnad ensam och vill ibland krypa in under min hud och dra mig i håret, typ så..).
Tänk att det skulle räknas som egentid som man kan längta till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar