Det har varit en väldigt inaktiv helg måste jag säga, jag har flera gånger tänkt att jag skulle blogga men har inte haft en susning om vad då det mesta som skett är att jag suttit på soffan och inte gjort många knop alls. Eller jo, i fredags åkte vi faktiskt hem till mina föräldrar, vi hämtade en parabol till stugan och så fick vi våfflor.. Men ja, utöver det så har det varit händelselöst på stugfronten.
En sak som påverkar mig en del just nu som jag inte berättat är att jag för tillfället är delvis sjukskriven på grund av stress och ångest. Så just nu jobbar jag bara fyra timmar per dag för att kunna klara av att hantera min vardag.
Det smyger på en det där.. periodvis har jag varit stressad ja, men det går liksom över efter ett tag och sen är det lugnt.. men jag tror att varje period av stress nöter ned en, till slut så hade jag inte kapacitet att hantera den alls. Den senaste tiden har det snarare varit så att jag när jag stött på något som kan få upp stressnivån minsta lilla så går det från noll till hundra direkt, jag får ångest, kan inte släppa det, kan inte sova, spänner ihop käkarna och mår allmänt dåligt.
Så fokus nu den senaste tiden har varit just att må bra, i kropp och själ. Och det är möjligt att en väldigt händelselös helg var precis vad som behövdes, då jag dessutom däckade av utmattning redan vid 22. Väldigt väldigt skönt måste jag säga!
Idag händer det dock lite mer, vi drar och hämtar lite mer köksdelar som inte riktigt får plats i stugan, och så får vi väl ägna dagen åt att trycka in det någonstans.. Ska bli riktigt skönt att få börja riva det gamla köket i stugan måste jag säga.. ser verkligen fram emot det :)
Iris! Det är konstigt hur mycket vi klarar. Vad bra att du tar tag i det. Vill du pausa kan du åka upp hit - det är rätt fint här nu med höstfärger. Finns alltid sovplats här.
SvaraRaderaSå klokt av dig att börja lyssna inåt och ta det lite lugnt. Och heja dig som orkar/vågar/vill skriva om det! Jag lider själv av psykisk ohälsa och har så gjort åtminstone halva mitt liv och har varvat långa sjukskrivningar med att försöka skaffa mig en utbildning och jobb. Har inte riktigt kommit till jobbiten än, vet inte om jag någonsin riktigt kommer fixa det och med tiden har det blivit alltmer skamfullt att inte klara det som "alla andra" klarar utan att må dåligt. När jag då får läsa att fler ibland har det tufft bakom bloggfasaderna (även om jag väl inte har fått den uppfattningen just i din blogg) så känns det lite bättre. Jag är liksom inte ensam.
SvaraRaderaJag hoppas du hittar balansen och mår bättre snart!