Gårdagen fick en lite oväntad vändning faktiskt. En febrig sådan. Så vid lunchtid stämplade jag ut från jobbet och tog mig hemåt, låg sen huttrande och hostande under täcket i soffan och halvsov stor del av dagen. Festligt som tusan.
Men faktiskt, värktabletter är underbara. Jag har inte feber särskilt ofta, men jag har börjat se ett visst mönster i mitt feberbeteende, och det handlar om att så fort febern går ned och lite ork kommer tillbaka så kliar det i fingrarna att få något gjort!
Samma sak hände igår. Efter värktabletternas underbara lättnad tog jag tag i att laga mina jeans.
Ett projekt som stått på att göra listan i cirka femtioarton år. Eller i alla fall två.
Men det var tur att jag valde detta projekt, eftersom jag sydde för hand i soffan samtidigt som netflix gick varmt, eftersom en annan del i detta beteende är när det slår mig att jag faktiskt fortfarande är sjuk trots att febern gått ned. Då är det ganska jobbigt att precis ha plockat ut allt ur köksskåpen för att arrangera om eller nåt.. Att sy i soffan är väldigt hanterbart, och enkelt att lägga åt sidan när huvudet inte orkar mer.
Men jag fick en hel del gjort faktiskt. Framför allt var det ett par jeans jag brukar ha på jobbet som var ganska ihåliga, och fastän jag inte riktigt bryr mig om hålen på knäna så mycket så känns det lite oproffsigt att ha ett lagom stort hål precis bredvid skrevet.. Så nu är det väl förstärkt både i skrev och knän, och dessa brallor får testas imorgon på jobbet.
För tydligen så räckte det med gårdagens vila, idag har jag mått som vanligt igen (men ändå stannat hemma för säkerhets skull, man vet aldrig om febern återvänder eller om man smittar).
De enda sviterna som syns här hemma är allt stök som skett när jag plockat fram allt. Tyger, symaskin, nålar, trådar ligger spritt över hela vardagsrummet.
Men vi kan ta tag i det i morgon.
Jag är nog i alla fall för sjuk för att ta tag i det just nu.
host host liksom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar