Herr Jimmy Åkesson är inte bjuden till nobelmiddagen. Detta är ett faktum som känns rätt häftigt faktiskt, eftersom mannen trots allt driver Sveriges tredje största parti. Verkar lite som att kungahuset tar ställning, eller nobelkommitén... Eller vem det nu än är som håller i gästlistan.
Om jag var dem skulle jag bjuda in mig, faktiskt. Detta menar jag helt opartiskt. Varför är jag den optimala nobelgästen undrar du? Jo:
- Jag äter allt. Verkligen allt. Hade de mot förmodan serverat halstrade grodögon med hartasskompott och stuvade stolsben så hade jag åtminstone smakat, och förmodligen gillat om jag känner mig själv rätt.
- Jag är en fjant vad gäller bordskick. Så om någon behöver påminna prinsessan Madde att ta ned armbågarna från bordet eller nobelpristagaren i fysik att tugga med stängd mun så är jag den rätta bordsdamen att ha. Jag kan påminna, på flera språk (om det så gäller engelska, isländska eller knaglig tyska). Och funkar inte det så kan jag fnysa och himla med ögonen på alla språk.
- Jag är bra på jeopardy. Jag vet, kan låta som en ganska irrelevant skill att ha men hear me out; man vet aldrig vem man hamnar bredvid. Det kan löna sig att både veta att Petronella kom från plaskeby och att koppar är delvis gjort av tenn.
- Jag är annars grym på att låtsas att jag är intresserad. "Nämen åh, är det sant att den kemiska reaktionen ledde till att mikroorganismen bajsade fosfor? Det är ju en helt makalöööst!" (Tänk er den repliken till en rynkig farbror som kan det här med kemi, med inlevelse liksom).
- Jag har kläderna! Antingen balklänningen som hängt hemma hos mina föräldrar sedan jag var 18 år (champagnefärgad med korsettliv och lite puffkjol, hur tjusig som helst) eller den fina HM klänningen som jag kallar 'galaklänningen' med släp och urringning så djup att tjejerna måste tejpas. Hur som haver hade jag passat in så jäkla bra.
- Jag diskriminerar inte. Jag vet inte hur Jimmy hade betett sig, faktiskt. Men jag kan tänka mig att mitt accepterande sätt kan vara lite mer tillåtande för alla, oavsett vilket sällskap jag får vid bordet. Ni kan sätta mig tillsammans med män, kvinnor, transexuella, smurfar, forskare, ufon, punkare, drottningar, fysiker, kortväxta och/eller veganer. Jag kommer behandla dem på precis samma vis. Med samma (ibland kanske lite falska) intresse för deras historia men framför allt med samma känsla för deras människovärde.
Så om någon från nobelkommitén mot förmodan läser detta.
I shit you not.
Jag skulle göra nobelmiddagen till en episk upplevelse för alla som sitter intill mig.
Try me.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar