Instagram
onsdag 18 oktober 2017

Långsam renovering och spabebis

Långsam renovering och spabebis
onsdag 18 oktober 2017
Läs inlägg
Det blev nästan färdigmålat igår, men det tar lite tid att måla tydligen när man har en bebis som just då helst bara vill sova femton minuter i taget.. Sen tog vi en liten paus och träffade min bror och lunchade i stan, och just då passade Alvar på att sova ut och märkte inte alls att han träffade sin morbror Einar på mexikansk restaurang.. 
Vi avslutade dagen med att jag har fått någon slags nackspärr.. 
Men det är som sagt nästan färdigmålat i alla fall, det blir klart idag och då uppdaterar jag med bilder på renoverandet. 
Tills dess får ni ett par bilder på min spabebis.
Han verkligen älskar att bada!
han är ju rätt fab, helt klart. 

tisdag 17 oktober 2017

De första penseldragen

De första penseldragen
tisdag 17 oktober 2017
Läs inlägg
Jag är rätt nöjd med min prestation igår måste jag säga. Att ha gått över tolv kilometer och vara helt slut i kroppen men ändå påbörja att måla väggen i minimannens rum är ju rätt mycket för att vara jag. Men det behövde påbörjas och torka i natt så att jag idag kan avsluta projektet. 
 Jag är så peppad. Det kommer bli så fint! 
Fortsättning följer såklart :)
måndag 16 oktober 2017

Jag bör nog inte motionera så mycket!

Jag bör nog inte motionera så mycket!
måndag 16 oktober 2017
Läs inlägg
Alvar och jag startade vår dag med att ta en promenad på ca 45 minuter hem till min höggravida kollega Carro. Vi hade det väldigt trevligt där. Alvar hängde i en BabyBjörn, sov en stund och åt som en häst och jag drack säkert fyra koppar kaffe medan vi fikade och pratade om det mesta som går att prata om. 
Det är väldigt spännande att se vad det är för en person som kommer förgylla den familjen snart. 
En ny kompis till Alvar helt klart i alla fall! 

Efter det besöket passade jag på att promenera bort till mitt gamla jobb, och jag var lite nervös innan då jag hade en viss känsla av "tänk om barnen inte minns mig". Men den känslan var helt fel, och när jag tänker efter är det ju kanske lite självklart att de faktiskt minns vem jag är. Här har vi barn som jag skolat in som ettåringar och umgåtts med varje dag i flera timmar i några år. Skrattat, bråkat, tröstat och stöttat dag ut och dag in. Det är ganska intensiva relationer man skapar på det viset, och det värmde rätt gott i hjärtat att bli bemött av massor av kramar och frågor om både mig och Alvar. 
Och självklart väldigt kul att träffa gamla kollegor och att få visa upp Alvar som den stolta nyblivna föräldern jag är :)

Sen promenerade jag hem. 
och allt det här promenerande kändes idag måste jag säga. 
Det är nog ingen bra idé egentligen för mig, i alla fall inte ännu, att gå nästan 17 000 steg per dag. 
Så nu sitter jag här och vilar min stackars kropp en stund till innan jag ska ta och börja måla den där väggen. 
imorgon tar vi nog en lite mer stillsam dag. 


söndag 15 oktober 2017

Tejpade berg på väggen

Tejpade berg på väggen
söndag 15 oktober 2017
Läs inlägg
Ni kanske anar vad som kommer hamna på väggen?
Jag såg lite bilder på Pinterest och blev lite såld på idén att ha berg på väggen i Alvars rum. Dessutom kändes det som ett väldigt lagom projekt att ge sig på. Det tar inte så mycket tid och kräver egentligen inte så mycket arbete mer än att tejpa ordentligt. 
Så förmodligen börjar jag måla idag, vi ska bara se hur vi har det med tid då vi också ska iväg på kalas till Skejtarns systerdotter. 
Men ja, berg på väggen. 
Som att få lite isländsk atmosfär till det svenska hemmet. 

fredag 13 oktober 2017

Tre brutna kulörer och gratis bilkaffe

Tre brutna kulörer och gratis bilkaffe
fredag 13 oktober 2017
Läs inlägg
Vi har haft en sån där dag som följs av en natt där denna morsan fått sova ut ordentligt. Det innebär fem timmar i ett svep, sen en timmes vakenpaus och sen tre timmar till med nästan helt sammanhängande sömn. Helt galet egentligen hur man anpassar sig till de nya sovrutinerna.. 
I alla fall så har vi haft en väldigt skön dag. När skejtaren kom hem tog vi oss ut för att handla lite målarfärg som behövs till ett projekt jag kom på att jag ville göra i Alvars rum. 
Det kräver tre brutna kulörer och en okänd mängd färg.. Kvinnan som hjälpte mig blanda färgen på Bauhaus frågade hur många kvadrat jag skulle måla..
Mitt svar: 
Jag vet inte.. typ en halv del av en och en halv vägg fast ändå inte och nästan på frihand. 
Väldigt tydligt eller hur? 
Bilderna är från mina instastories, det blev liksom inte så mycket fotande inne på bauhaus annars.. inte så sjukt spännande. Eller på Skoda, där vi åkte förbi för att laga en lampa på bilen.. och jag gillar ställen med gratis kaffe. 

Men ja, ett projekt på gång med tre kulörer och motiv på frihand. 
Det lär bli spännande att se hur jag lyckas med det. 

Fel fett i håret

Fel fett i håret

Läs inlägg
Mitt hår har varit lite knasigt på sistone. Det blev ju himla fint och så efter att jag varit hos frisören. Men; hon påpekade att det var väldigt torrt på sina ställen, och även min hårbotten var jättetorr och hon rekommenderade mig att helt enkelt använda kokosolja, eftersom det är jättebra för håret och det inte gör något med färgen på håret. 
och jag har gärna kokosolja till allt så jag testade det såklart.
Men det blev ju jättekonstigt.. till en början jättebra såklart. Det kändes som att håret verkligen såg åt sig av näringen och fukten, men sen när jag skulle tvätta håret så gick det ju inte bort! Inte helt i alla fall.. tre tvättar senare så kändes fortfarande håret ganska fett i hårbotten men torrt i längderna.. så jag visste inte vad jag gjorde för fel. 
Så jag valde att byta schampo och balsam, samt köpa en hårolja som då är en riktig hårolja och använda den istället för kokosolja hädanefter.. 
 Nu några tvättar senare har jag ju faktiskt fått bort det feta som kokosoljan åstadkom, men jag kämpar lite med det torra i längderna. Så nu använder jag istället hårolja från Maria Nila, ganska mycket på sina ställen (den är ju inte lika tungt fet som kokosoljan är så man kan ta rätt mycket) och hoppas få bukt på situationen. 
 Så kokosoljan får hädanefter hållas till hud och mat.
Håret får Maria Nila istället. 

torsdag 12 oktober 2017

Sista chansen på minsta storleken

Sista chansen på minsta storleken
torsdag 12 oktober 2017
Läs inlägg
Det var ju inte så länge mister Alvar får ha sina kläder inte.. Nu är han så pass stor att vi håller på att sortera ut storlek 50 på löpande band.
 och det är ju både roligt och lite sorgligt. Det går ju så fort och vissa plagg har han ju knappt hunnit använda! Därför har jag nu sorterat upp det som är i storlek femtio och lagt upp det synligt på byrån, för att påminna mig om att det nu är sista chansen på dessa plagg! 
 En del har ju använts rätt mycket också, men de är ju så himla söta! 
 Resten av kläderna, de som är i storlek 56 (och vissa till och med 62) sorterades lite fint i lådorna också. Får se hur länge den ordningen håller.. kanske tills det är dags att byta storlek igen.. han växer ju i en rasande fart.. 

Titta bara på filmen nedan! Där är han nästan tre veckor, har precis blivit utskriven från sjukhuset och ska få antibiotika som var lite tveksam i smaken. 
Han är så liten här!
och byxorna har han i armhålorna nästan, och nu passar de inte längre ens.
video

onsdag 11 oktober 2017

Att acceptera att det är slutammat?

Att acceptera att det är slutammat?
onsdag 11 oktober 2017
Läs inlägg
Amning är något jag tänker rätt mycket på just nu, då det är väldet aktuellt för mig. Eller snarare så är det kanske aktuellt för mig att börja fatta ett beslut. 
Ska jag fortsätta eller låta det rinna ut i sanden? 
När Alvar och jag var inlagda på barninfektionen och han fick antibiotika var nog först när jag märkte att han inte riktigt blev mätt när han ammat, och jag misstänker att antibiotikan påverkade honom så pass att han inte sög lika mycket så att min produktion sinade lite. Vi fick även hjälp av den snälla personalen där att väga honom innan och efter amningen för att se hur mycket han fick i sig (vilket ju är en stor fördel när man flaskmatar, att man har koll på mängden!) och det var ju lite i underkant. Så då fick Alvar ersättning lite då och då för att få upp mättnaden och se till att han fortsatte gå upp i vikt. 
Men mest av allt ammade jag. 

Vi hade experimenterat lite med ersättning hemma också innan det, men bara lite då jag ville prova att låta skejtaren hantera matningen någon gång då och då (helst på natten..). 
Sen efter att ha läst på lite började han få ersättning på natten, eftersom han kunde sova fler timmar på den, och då kunde även jag det vilket kändes viktigt för mitt psyke.. 
Men över tid har det blivit mer och mer. Helt enkelt så har min amning fasats ut rätt naturligt och nu har jag i ett tag ammat kanske som mest tre gånger om dagen och det är sällan han är nöjd med det han får, eller att det håller honom mätt lika länge. 
 Så jag hade utan problem kunnat fasa ut det sista också, utan att riskera mjölkstockning. Det känns ju ganska meningslöst och tidskrävande att amma när han ändå inte blir mätt och vi måste flaskmata direkt efteråt. 
Ändå är det så svårt att fatta beslutet. 
Vid några tillfällen har jag märkt att Alvar blir frustrerad och arg vid bröstet. Han vill hellre ha flaskan helt enkelt där maten kommer snabbt och lätt. 
Därför känns det som att jag antingen måste bestämma mig ordentligt för att se till att öka min produktion, eller så fortsätter jag som jag gör och då kommer den försvinna väldigt snart. 
och det är ett svårt beslut att fatta, även om jag nog kommer landa i att det får sina. Jag tänker att jag nog hade kunnat fortsätta i ett par månader till, få utnyttja hur praktiskt det är att alltid ha mjölken med sig, att se om jag någonsin hade blivit bekväm med att amma offentligt.. helt enkelt sluta när jag själv var helt redo och kanske till och med tröttnat lite. 
Samtidigt är jag kanske inte heller redo att öka produktionen då det innebär att jag kommer behöva både amma och flaskmata vid varje måltid (bökigt, och jag är trött och lite bekväm), eventuellt pumpa och även stå ut med en arg bebis vid bröstet som hellre hade velat få en flaska mättade ersättning. 

Det är nog ett slags sörjande, och det grundar sig helt på något inom mig själv då jag verkligen inte mött något annat än stöd både på BVC och på hemmaplan. 
Jag vet ju inte om vi får fler barn och om jag kommer få prova igen. 
Jag får sova på saken helt enkelt. 

Vad har ni för erfarenheter av amning? och hur hade ni resonerat? 

Den sista graviduppdateringen

Den sista graviduppdateringen

Läs inlägg
Innan Alvar föddes filmade jag en sista graviduppdatering som jag inte redigerat förrän nu, och jag måste säga att det var rätt kul att titta på den. Det känns både så bekant och som om det var jättelängesen.. 
Det känns roligt att ha fått lite distans till det hela med tanke på att jag i videon andas tungt och gnäller en del haha. 
Så jag får nog ta och filma en sista uppdatering på hur förlossningen gick och den första tiden efteråt tänker jag. Dels för att det faktiskt finns filmer från min födelsedag när jag hade värkar, och det kan vara kul att visa. 
Så Enjoy mitt flåsande och en enorm mage. 
Som vanligt får ni gärna gå in på youtube och prenumerera samt klicka på tummen upp. 


tisdag 10 oktober 2017

När skafferiet tar över köket...

När skafferiet tar över köket...
tisdag 10 oktober 2017
Läs inlägg
I morse lade jag märke till att vårt skafferi verkar ha exploderat.. av någon anledning flyter dess innehåll ut över alla andra ytor i köket. 
och det är inget som hänt helt plötsligt utan grejerna har nog smugit sig ut lite i taget och nu verkar de ha tagit över helt enkelt. 
Så det är nog mitt projekt den närmaste tiden.
 Det får ta lite tid men det jag känner för att göra för att åtgärda problemet är att använda upp grejerna i skafferiet. Kanske inte exakt alla grejer, men många i alla fall. Till exempel så har vi nog fyra eller fem olika sorters mjöl.. vilket ju vore toppen om man faktiskt brukade baka.
Jag bakar ju nästan aldrig. och de senaste gångerna jag bakat har jag använt sån där fuskpaket där man bara tillsätter vatten. 
Så jag får nog baka lite bröd. 
 Kanske att jag kan hitta ett bra brödrecept i en av alla kokböcker som jag aldrig egentligen använder (ska jag hitta recept så använder jag datorn numera, kokböckerna använder jag mest som inspiration och för att titta på de fina matfotografierna..). 

Man kan ju undra hur lång tid ett sådant projekt tar... Med en liten Alvar som också måste vara med på en hörna. Som tur är gillar han att hänga i babybjörnen eller sjalen, så han kan lätt vara med på det mesta som behövs göras. 
Och nu sover han en stund, så jag får nog passa på att göra lite nytta! 


måndag 9 oktober 2017

Förlossningsberättelsen del 2 - Aktiv förlossning, epidural tack.

Förlossningsberättelsen del 2 - Aktiv förlossning, epidural tack.
måndag 9 oktober 2017
Läs inlägg
Jag har inte tidigare haft så stora förväntningar på min förlossning utan försökt ha ett öppet sinne kring den då det inte går att förutse hur den kommer gå ändå, det ända jag egentligen ville göra var att jag ville bada (mycket efter att ha hört om Malins drömförlossning där hon badade rätt mycket och hade det jättebra) och så fort barnmorskan konstaterat att jag var öppen fyra centimeter frågade hon mig om jag ville bada, och så gick hon och förberedde det enda badkaret de hade på förlossningen. 

Där inne gjorde de allt så väldigt mysigt, med proviva i vinglas, apelsinklyftor, äpplejuice (energi och socker!) fina ljusslingor och elektriska blockljus. 
 Skejtaren satte på musik (jag hade förberett en förlossningsplaylist på spotify med lite bra och peppig musik) och där hade jag det riktigt bra i ett tag, visst att värkarna gjorde ont men de var lite mer hanterbara i vattnet, och jag slappnade av väldigt bra mellan värkarna i det varma vattnet. 
I alla fall tills jag inte gjorde det längre.. Det kanske dröjde en timme, eller en och en halv innan det började bli för jobbigt att bada. 
Så vi tömde karet och jag kräktes i en spypåse.. plötsligt var det liksom inte så romantiskt och mysigt där längre haha. 
Vi återvände till förlossningssalen och jag blev åter igen uppkopplad och de skulle kolla om jag öppnat mig mer. 

fyra centimeter. Fortfarande. Fan.. 
okej.. 
Nu hade jag ju jävligt ont och började känna av att jag inte sovit på två nätter, så vi började prata smärtlindring och jag sa att jag ville ha epidural. Jag fick testa lustgasen under tiden som barnmorskan gick och rådfrågade någon om epiduralen, men den där gasen fick jag aldrig riktigt någon glädje av.. Masken kändes svår att andas i och jag kände att jag hade mer hjälp av att andas syre och kunna flåsa ordentligt än att ha svårt att andas och bli snurrig.. 

Barnmorskan återvände och sa att de inte ville ge mig epiduralen riktigt ännu eftersom den kunde göra så att värkarna stannade av, de ville helst vänta tills jag öppnat mig en eller två centimeter till. Istället gav hon mig en morfinspruta som skulle ta udden av smärtan under tiden. 
Morfinet gjorde nog framför allt att jag slappnade av bättre. Värkarna gjorde fortfarande sjukt ont, de var rätt olidliga och jag trodde att jag inte fick någon smärtlindring av sprutan alls men Skejtaren har i efterhand berättat att jag hanterade värkarna mycket bättre när jag fått morfinet så den har nog gjort någonting ändå, jag var helt enkelt rätt borta nu. 
Jag minns att jag kunde slappna av ordentligt och nästan somna mellan värkarna i alla fall och det var rätt skön mitt i allt det onda. 
Nu var det skiftbyte bland personalen och jag blev presenterad för barnmorskan och sköterskan som skulle komma att förlösa mig några timmar senare. Jag tror det var max en timme efter att jag fått morfinet som barnmorskan Christina tyckte att det var dags för epiduralen, hon kollade inte hur öppen jag var utan hon baserade det nog på hur mycket jag verkade lida av smärtan, och jag var ju sjukt tacksam. Hon satte en nål i handen på mig och rekommenderade mig att gå och kissa innan eftersom det kunde vara svårt efter att jag fått epiduralen. 
Men väl på toaletten kändes det ganska konstigt för mig, jag fick en värk när jag satt på toaletten, skejtaren fick komma in och jag fick hålla i honom samtidigt som jag satt på toaletten (så jäkla intimt blir det på en förlossning ja) och jag lyckades inte kissa eftersom det kändes som att det tryckte på och jag behövde liksom hålla igen.. just här förnekade jag det för mig själv, men jag hade börjat få krystvärkar.. 

Barnmorskan bekräftade detta. Hon kollade hur öppen jag var och kunde konstatera att vi hade nått 10 centimeter, och att ta en epidural var plötsligt uteslutet vilket gjorde mig väldigt uppgiven. Jag kände att jag inte hade några krafter kvar efter två vakna nätter, och jag hade förväntat mig smärtlindring som kanske kunde låta mig sova en stund och äta något och återfå energi. Men nej.. det var bara att sätta igång. 
Barnmorskan tog hål på hinnorna så att mitt vatten gick och jag fick börja krysta lite lätt. Jag blev väldigt väl coachad av barnmorskan och sköterskan om när jag skulle krysta, när jag skulle flåsa och så. Jag höll igen en del och när barnmorskan sa att jag kunde krysta lite mer om jag hade det i mig så sa jag nej några gånger och tog det vid nästa värk istället. Dels för att jag hade ont, det brände ju en hel del i fiffi, men här var nog trycket värre än smärtan, det var så jäkla obehagligt. Vid 8.30 sa barnmorskan att hon trodde vi skulle ha Bebis inom 10-15 minuter, men jag drog ut på krystandet till 19 minuter och ut kom en riktig bebis. 

Världen har aldrig varit så märklig och surrealistisk som när jag ser och känner hur barnet liksom slinker ur mig (när huvet väl var ute så kändes kroppen typ inte alls när den kom ut).

Barnet läggs på mitt bröst och jag som är så blödig i vanliga fall trodde att jag skulle stortjuta men jag grät inte en tår, utan sa bara hej till den där nya människan och konstaterade att han luktade konstigt.. bBarnmorskan försöker massera lite på honom för att få till ett skrik (och skejtaren passar på att lyfta på hans ben för att konstatera att vi fått en son). 
Han kan inte skrika. 
Han hostar till och harklar sig lite, jag ser att hans ögon öppnas lite, men han skriker inte och lyckas inte få luft fastän vi alla nu petar och masserar på honom. 
Så sköterskan trycker på en knapp och plötsligt fylls rummet av 8-10 personer till. Barnmorskan klipper navelsträngen och ger barnet till läkare som börjar jobba på honom på ett litet skötbord bredvid min säng. 

Allt händer väldigt snabbt, jag hinner inte riktigt bli rädd eller reagera så mycket. All personal som är i rummet utstrålar ett lugn trots den konstiga situationen så jag känner nog mest tillit till läkarna och att det kommer gå bra. Jag kan även skymta att barnets färg ändrats från blågrå till hudfärgad på bara någon minut, och efter en liten stund till hör vi hur han skriker till. Skejtaren hann bli mer orolig än jag, och gick närmre och såg hur de stack ned slangar i näsan på honom och sög upp slem ur hans hals.. Samtidigt höll barnmorskan och sköterskan på att sköta om mig, tvätta av mig och så fick jag krysta ut moderkakan. Vid något tillfälle när Bebis mådde bättre kom läkaren fram till mig och presenterade sig och berättade vad som hänt och att det var bättre nu (tror det var det han sa, jag minns inte riktigt..). 

Det som jag minns tydligast av detta var den märkliga situationen jag befann mig i. Där satt jag upp på en säng, rätt naken (hade en helt öppen sjukhusskjorta på mig) med särade ben, blod på sängen och en moderkaka där i en skål mellan mina ben.. samtidigt som läkaren pratade med mig och de andra personalen hälsade och gratulerade oss… helt naturligt liksom. min nakenhet rörde mig inte i ryggen och det var nog det som var som märkligast.

Men så när de hade fått ordning på Bebis och tvättat av honom lite så fick vi tillbaks honom och kunde börja landa i det nya. 
Så den 15 augusti, dagen efter min födelsedag, klockan 08.49. 
Då förändrades allt. 

lördag 7 oktober 2017

Snapshots från en lördagsmorgon

Snapshots från en lördagsmorgon
lördag 7 oktober 2017
Läs inlägg
Plötligt blev det lördag och det känns som att veckan bara gled iväg på något vis, snabbt gick det i alla fall. Alvar och jag försöker förlänga morgonen lite extra genom att inte lämna sovrummet på ett tag. Skejtaren är iväg och skejtar och vi hänger alltså här.
Jag är relativt utvilad då vi delade upp natten och jag fått runt fyra timmars osammanhängande sömn.   Det är just det som räknas mest just nu, de sammanhängande timmarna. Annars kan vi ju absolut få sova en massa timmar, men blir man avbruten en gång i timmen av en liten med magknip så är kvalitén på sömnen inget vidare och det märks på humöret sen, i alla fall på denna mamman. 
Så fyra timmar är riktigt härligt faktiskt. 
 Här har ni garderoben som i veckan fick "dörrar" i form av gardiner. Väldigt smart lösning när man inte vill bränna pengar på skjutdörrar. Nu kan vi enkelt dra för och dölja alla kläder och tvn, då ser det plötsligt städat ut fastän så inte är fallet. 
 Som de flesta andra morgnar har jag datorn i knäet och kollar på youtube. Denna morgon skrattade jag gott åt bland annat DENNA filmen. 
 Bredvid mig ligger en mysig snubbe och sover gott med sin apa. 
 På nattduksbordet har vi det viktiga kaffet, vattnet samt en urdrucken flaska ersättning som Alvar fått till frukost. Jag har även hämtat hit kameran för att lägga över lite bilder och förhoppningen är att kanske förbereda och planera några blogginlägg innan Alvar vaknar. Vi får se hur det går helt enkelt :) 
 Men ja. Det är min morgon. Jag ska förbereda lite blogginlägg medan jag ser på nyhetsmorgon och fundera på hur jag ska klä mig (och min lite "nya" kropp) inför kvällen när jag ska hem till Mathilda och träffa lite härliga kvinnor. och skulle man kanske locka håret? Kan ju vara kul att styla till det lite extra när man tänkt att inte se ut som en trött småbarnsmorsa som känner sig "pigg" efter fyra timmars sömn.. 

tisdag 3 oktober 2017

Plötsligt ser han mig

Plötsligt ser han mig
tisdag 3 oktober 2017
Läs inlägg
Till en början är det ganska otacksamt att ta hand om ett spädbarn, faktiskt. Missförstå mig rätt, han har ju varit söt från dag ett, men man ger allt av sig själv (min kropp i nio månader, min smärta på förlossningen, min sömn sen han föddes och min kropp igen i form av bröstmjölk..) till någon som inte riktigt ger så mycket tillbaks. 
Tills plötsligt en dag, när det bara ändras som i en handvändning. 
När han började se mig.
Hur många nya känslor ska man egentligen få uppleva som förälder? För detta är ju magiskt. Att han plötsligt ser mig, tittar mig in i ögonen och ler. Skrattar lite som Sheldon i the big bang theory åt mig när jag antingen visslar eller gör pussljud mot honom. 
Älskade unge alltså. 
Det är så jäkla härligt. 
måndag 2 oktober 2017

Mjukisstart på oktober

Mjukisstart på oktober
måndag 2 oktober 2017
Läs inlägg
Oktober startar ju som en riktig höstmånad, det är som att någon tryckt på en knapp och stängt av sensommaren och istället är det regn, regn, regn och rusk. För min del passar det rätt bra idag faktiskt eftersom jag då lättare kan ursäkta det faktum att jag inte kommer lämna lägenheten idag. 
Så fort jag såg ut genom fönstret i morse var det bestämt, framför allt eftersom minimannen hållit mig vaken halva natten.. stackarn verkar ha lite ont i magen och vi lyckades till slut somna någorlunda bra när jag stoppade ned honom i babybjörnen och la mig på soffan.. 
 Sen började byggarbetet i grannens lägenhet lagom tills solen kommit upp. 
Tacksamt nog så är det inte konstant i alla fall, utan sporadiskt så borrar de väldigt högljutt i någon betongvägg.. 
Men eftersom vädret är som det är så står jag fast vid mitt beslut, att vi inte lämnar lägenheten idag. 
Både Alvar och jag har mjukis på oss och vi ska lunka runt hemma hela dagen och om tillfälle ges ska vi (förhoppningsvis båda) sova en stund och ta igen oss efter nattens skrikerier. 
Det känns inte helt fel att starta oktober mjukisklädd inomhus när regnet öser ned. 
Vettiga saker kan vi göra en annan dag. 

söndag 1 oktober 2017

Ikeastolar på väggen

Ikeastolar på väggen
söndag 1 oktober 2017
Läs inlägg
Jag måste bara visa dessa söta stolar som Skejtaren kom hem med från Ikea häromdagen (dock hittar jag dem inte på hemsidan?). Först när han visade dem för mig så trodde jag det var möbler till ett dockskåp, vilket ju känns väldigt onödigt att köpa till en sexveckorsbebis.. 
Men det var ju inte leksaker (även om de säkert fungerar jättebra som det också..), utan krokar att hänga på väggen. 
Så nu hänger tre ikeastolar på väggen ovanför skötbordet. 
Visst är de söta?
Jättebra att hänga kläderna på när blöjan byts. 
och dessutom kostade de under femtiolappen, och det är ju alltid ett litet plus i kanten. 

mitten

Senaste pins