Tankar från Preggovecka 10 och 11

Tiden går både snabbt och långsamt just nu. Även om de sa på ultraljudet att missfallsrisken sjönk drastiskt där och då eftersom de kunde se en frisk bebis så finns det något speciellt med att komma fram till vecka 12 (vilket jag gjorde igår), och kanske att komma fram överhuvudtaget. Närmare att få en riktig mage, närmare nästa ultraljud och närmare att få uppleva hur bebisen fladdrar där inne. 

Mina symptom har blivit mycket mycket bättre de senaste veckorna. Det känns som att de höll i som mest mellan vecka sex och vecka nio, men nu börjar i alla fall de mest dryga symptomen avta (jag tar i trä var gång jag säger det, vill inte ha tillbaks illamåendet!). 

Jag mår inte illa mer, vilket gör att jag inte har samma behov av att småäta hela tiden. Tröttheten har förändrats till en annan, jag klarar av att hålla mig vaken hela dagen men det är mer regel än undantag att jag har somnat på soffan klockan 22-23 varje kväll, men det känns väldigt rimligt ändå med tanke på omständigheterna. 

Nya symptom som har dykt upp är acne, både på ansiktet och ner över axlarna vilket jag förmodar är en fantastisk biprodukt av alla hormoner som rusar runt i min kropp just nu.. Dessutom har jag fått en hel del huvudvärk vilket suger. Jag försöker låta bli att ta värktabletter så det blir istället att jag somnar tidigare.. 

Den där gravidhjärnan har satt igång, vilket är lite märkligt när man redan är virrpanna sen innan. Men det är små saker som upprepas som gör att jag känner att jag kan skylla på gravidhjärnan, som att jag fler än en gång satt in glassen i kylskåpet, och att jag i stort sett varje dag lämnar köket utan att stänga kylskåpsdörren så att den några minuter senare börjar pipa.. Det som kanske annars händer månadsvis sker nu dagligen. Så ja, jag skyller ifrån mig. 

Jag har lite ont i livmodern emellanåt, det känns ungefär som efter att jag varit på äggplock och den var öm och svullen.. vilket också känns logiskt då den bör vara större nu när den huserar en limestor bebis.. 

Jag är också snuvig som tusan just nu, och jag vet inte om det beror på Bebis eller om jag bara är förkyld, men det kan ju vara indirekt då immunförsvaret sänks när man är preggo. Jag nyser väldigt mycket numera i alla fall. 

Till sist så är det törsten är inte helt normal.. jag dricker så jäkla mycket vatten. Framför allt på kvällen kan jag hinka i mig litervis med iskallt vatten. Visst att det låter hälsosamt men kissinödigheten som följer är ju ganska dryg.

Men jag mår i alla fall inte illa! ✌🏼