Jag är lite hopplös när det gäller midsommar. Det är samma sak varje år, vi går in i midsommarveckan och min hjärna hinner inte uppfatta det i tid. Varje år tänker jag att det inte kan vara midsommar ännu, men jo minsann.. nu är den här!
I år innebär det ett spontant knytkalas som bestämdes för två dagar sedan och har snabbt planerats via en facebooktråd. Vi bestämde även att vi skulle vara här, hemma hos oss.
Bara det känns helt ljuvligt.
Att kunna bjuda hem.
Vi smygstartade igår med en spontan (mycket spontanitet nu..?) tacomiddag med Malin, hennes kille och dotter samt en kollega som numera bor nästan granne med oss.
Det var väldigt mysigt, och skejtaren påpekade flera gånger hur fantastiskt det är att vi äntligen är vid den punkten att alla lådor är uppackade och vi kan bjuda gäster på middag. Till och med det faktum att vi kan sitta vid ett matbord och äta är lite magiskt, det var ju inte så lätt i ettan där det bara fanns ett barbord i köket där två kunde sitta..
Idag blir vi nio personer som ska få plats i nya kaoshushållet.
Och det blir inte ens trångt :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar