Instagram
onsdag 12 november 2014

Är det Eris? Eller Elin? Yres? va!?

Genom åren har jag undrat en sak. Är det så jäkla svårt att höra mitt namn egentligen? Nu när vi springer på lägenhetsvisningar titt som tätt och ska lämna namn och nummer till mäklare överallt blir jag väldigt påmind om hur irriterande detta är. Samma sak sker när jag pratar med någon i telefon som vill veta mitt namn, alltså typ var gång jag ska beställa sushi.. Såhär brukar det gå:
Personer: Hur var namnet?
Jag: Iris.
Personer: Förlåt, Eris? (är det ett vanligt namn ens?)
Jag: Nej Iris, med I. 
Personer: Jaha Elin!
Jag: (Suck) Nej inte Elin, Iris. I-R-I-S.
Personer: Jaså Iles! 
Jag: Nej, IRIS. Som grejen i ögat ni vet! IRIS! (Gaaaaaah!)
Personer: Jaha IRIS! JAAA Såklart!
Jag:...
En av de många klänningarna från den senaste tiden, denna från Sheinside. Halsbandet från Lollopard
 I söndags fick jag säga mitt namn typ fjorton gånger, när jag sa tydligt att det inte är ett E, utan ett I, då skriver snubben ett Y... och när han äntligen förstod att det var Iris, sa jag 'aaa' som i ett bekräftande  svar, och då tolkade han det som att jag heter Iris A. 
Då rättade jag honom inte ens. orka bokstavera heeela mitt efternamn till denne människa liksom. 
Jag förstår att det är svårt med mitt efternamn, men Iris? Är det verkligen så svårt? 
Eller så snackar jag så grov (eller ogrov?) skånska att gemene man här nere inte hör mig mitt i allt med rullebör och spiddekaga.. (skojar, säger inte så). 
Vad gäller efternamnet (Valgeirsdottir) tror alla i nio fall av tio att det stavas med W. Det är inte lika irriterande, för där kan jag förstå att namnet är lite svårt.. 
Men just när det upprepas varje helg börjar det rycka lite i irritationsnerven, faktiskt. 
Känner ni igen känslan? 
Men ja. Det var dagens gnällinlägg. 
Ett lite lättare och gladare ämne är att jag idag ska spela in lite radio (då kanske ni kan få höra hur grötig skånska jag har haha!). Men mer om det sen. (Men om ni dööör av nyfikenhet om vad det hela gäller kan ni kika HÄR så listar ni nog ut det!)

5 kommentarer:

  1. Du har ett vackert och inte helt vanligt namn för din ålder.
    Det finns säkert fler Yris, Eris, Enris och Ylvis i din generation.
    ~Karin (som också heter Iris efter mormor)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket, jo jag trivs bra med det och är ganska nöjd med att jag är så pass ensam om det! Men tycker gott att folk kan spetsa öronen lite mer :)

      Kram /iris

      Radera
  2. Jag sitter i telefon på jobb ibland och där får jag ständigt frågan. Hur var namnet? Sofia. Cecilia? När, SOFIA! Lucia? NÄ, SOFIA, som huvudstaden i Bulgarien. När hon pratade med någon senare hade hon sagt att hon pratat med någon som hette Lucia... Lyssnar dom över huvud taget?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sofia är ju helt galet att de får fel, hur ofta träffar man någon som heter Lucia liksom? Förstår mig inte på detta fenomen alls.

      kram /iris

      Radera
  3. Har du testat att stava i förebyggande syfte? Iris - som i Isak, Roger, Isak, Stefan? Innan de ens hinner börja fundera?

    Mitt namn brukar heller inte bli rätt fast det är så enkelt och alldagligt. Antingen frågar folk igen - var det Sandra? Eller så brukar de kalla mig Sara. Fast det är mer i verkligheten, i telefon pratar jag inte så ofta...:)

    SvaraRadera

mitten

Senaste pins