Det slår mig ibland, som ett knytnävsslag i magen. Oftast när jag ser på nyheterna. Jag är så tacksam för att jag är född in i detta liv, i denna familj, och i denna del av världen. När jag läser om IS, om ebola, om upploppen i Burkina Faso.. Jag lever i ett land där det mest "krigiga" som hänt mig personligen, ever, är en ubåt som kanske/ kanske inte låg gömd i skärgården.
Så tänk på det idag. Det må vara höst, vi må vara på väg in i den mörkaste majoriteten av vårt år här i Sverige, där regn, rusk och kyla kommer dominera.
Men vi har det faktiskt jävligt bra.
Tacksamhet alltså. Så jäkla mycket tacksamhet.
Känn den med mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar