Lite 16:8 efter semesterfrosseriet

Under semestern har jag unnat mig en hel del mat, och en hel del dricka. Det kan man nog säga att jag gjort det senaste året, minst. Resultatet av det har jag känt i ett tag, framför allt i det faktum att kroppen säger ifrån. Rygg, axlar och knä gör ont, orken försvinner alldeles för snabbt och sömnen är inte riktigt som den borde vara. Därför bestämde jag för ett bra tag sedan att jag skulle sätta ned foten så fort semestern var över. 

Och den tiden är inne. 

Så sedan igår har jag kört 16:8, och tanken är att jag ska köra detta på vardagarna i ungefär en månad och se vad det kan resultera i. 16:8 är en slags periodisk fasta, som dock inte är så drastisk som 5:2 (jag hade inte klarat av att vara helt utan mat en hel dag...). Så som jag gör nu så äter jag mina måltider mellan 11 och 19, sen har jag ett så kallat 'fastefönster' på 16 timmar, där de flesta spenderas när jag sover och ändå inte märker av det. Så skippar jag helt enkelt frukosten (dricker dock kaffe) och äter först till lunch. Har läst en hel del bra grejer om detta, och det känns som ett bra sätt att kontrollera småätandet, som gärna slinker ned på kvällen, nu är det bara vatten eller te som gäller efter kl 19 helt enkelt. 

och det bästa med detta är ju att jag inte känner mig hungrig, och jag kan äta i stora drag vad jag vill (har själv rimliga gränser, kommer nog inte gå ned några kilon om jag äter tårta och ost åtta timmar per dag..), ingen kolhydratspanik, jag tänker inte undvika potatis, fullkornspasta eller grädde för att någon skrivit att det är den senaste boven i dramat. Jag gillar mat, och allt vad det innebär, jag måste bara hitta balansen igen och även börja röra på mig igen. 

Så kvällens middag blev en höstig och nyttig sådan. Ugnsrostade rotfrukter med kryddig korv och sötpotatisstomp. Måltiden är helt komponerad utifrån saker jag hade i kylen som var på väg att bli dåliga :)

Kanske kommer jag skriva någon gång mina exakta mått och vikt, och resultatet av den kraftansträngning som jag tar nu. Men i nuläget känns det ganska privat och jag är bara i början av en resa jag känner att jag verkligen måste ta. 

En sådan som skapar nya vanor. 

Vanor som gör livet lite lättare.